Montessoripedagogiken har fått sitt namn från Maria Montessori, Italiens första kvinnliga läkare som levde 1870-1952, och grundar sig på hennes observationer och forskning som hon bedrev under hela sitt liv. Hon visste att barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära sig nya saker.
Hon fann vidare att barnets intresseförändringar följer ett givet mönster och hennes pedagogik bygger på att ta vara på dessa intresseperioder.
Det är lättare för barnet att lära sig saker som knyter an till det egna utvecklingsstadiet.
Montessoripedagogiken stimulerar barnets egna resurser och tar vara på nyfikenhet och fantasi.
Pedagogiken bygger på en stark tro på barnet och dess egen förmåga. Pedagogerna ska inte i första hand lära ut. Deras uppgift är istället att iaktta, uppmuntra, stödja och inspirera barnet som får arbeta i sin egen takt.
Alla aktiviteter ska ske med hänsyn till varje individs mognad och intresse, och pedagogerna har stor respekt för barnets egna krafter. Ett barn ska uppfylla sina egna förväntningar – inte pedagogens eller förälderns.
Detta leder till att barnen utvecklas till harmoniska, initiativrika, kreativa och självständiga vuxna med god social kompetens.